The red center

Oj oj oj - så dagarna går! Har inte skrivit en rad sedan vi flög helikopter över Mt Cook, Nya Zealand - och det var en hel livstid sedan!

Har haft riktigt taskiga internetuppkopplingar eller inga alls, rättare sagt. Så är det ibland.

Sitter nu på Ayer's Rocks "enorma flygplats" - otroligt att det faktiskt finns en överhuvudtaget. Resan hemåt närmar sig. Idag (om en liten stund) flyger vi till Sydney, där vi sover över natt, och sedan bär det av till Singapore. Vi har ett dygn ungefär i Singapore innan flyget går hemöver (via Danmark, av ngn dum anledning.

Så snart är jag hemma igen... Lämnar dock ytterligare en liten bit av mitt hjärta här i mitten av Australien, och hoppas att jag får tillfälle att återvända. The red center är något speciellt. Jag kan inte förklara varför. Det är enormt hett och att gå en liten stund utomhus gör en helt slut. Det finns fler giftiga och otäcka kryp här än vad jag vill tänka på. Det är mitt ute i ingenstans, väldigt "rough" och isolerat - och ändå!! Jag kan inte förklara vad värmen, den röda sanden, ökenlandskapet, vad det är för en sträng det slår an i mig... Så, jag tycker det är tråkigt att åka härifrån...

Men, fler äventyr väntar. Sydney & Singapore. Kanske en Moccha Frappucino??!! Har inte sett till en sådan sedan... ...veckor tillbaka! Har ni hört nyheten förresten? Starbucks öppnar på Arlanda i början av nästa år! Här finns från och med då en villig (& billig) flygtransferchaufför :)

På tisdag börjar det riktiga äventyret dock, som inte kan jämföras med detta. Äventyret med att anpassa sig till att vara hemma igen! Misstänker en säck med räkningar innanför dörren... Äventyret vardag!

Må gott!

Högt upp i det blå!

Bussen - denna trevliga lilla uppfinning som skjutsat runt oss nu på Sydön i några dagar, tog oss idag till Mt Cook National Park och släppte av oss utanför vandrarhemmet.

Idag har varit en riktigt sagolik dag vad gäller väder och adrenalinkickar!
Vi bokade in oss på en helikoptertur som tog oss rakt upp bland bergen, släppte av oss mitt uppe på en fjälltopp (och tog lyckligtvis med oss därifrån igen) , flög över ett halvt dussin glaciärer ( bland annat Fox glaciär och Franz Joseph som vi knappt såg för ett par dagar sedan då vi var där pga hällregn) innan han vände tillbaka och satte ned oss, ngt vimmelkantiga, men fnittrigt exalterade!

Åt er alla önskar jag minst en helikoptertur! Det är fantastiskt!

Glaciäräventyr

Vi har tagit oss till Sydön och de södra alperna på Nya Zealand nu. Vi tog oss från nordön med tåg (och båt); Auckland - Wellington - Christchurch - Arthur's pass- Greymouth.

Vi hade ett par dagar i Arthur's pass där vi gjorde ett par kortare vandringar. På eftermiddagen andra dagen stod jag i en telefonkiosk och försökte boka bussbiljetter för resten av vår resa och då jag äntligen kunde lägga på (många dollar senare...) vräkte regnet ned. Så efter en kopp kaffe och lite vykortsskrivande gick vi hem till vandrarhemmet. Där hamnade vi i samtal m ett par andra resenärer från Nya Zealand och tillbringade återstoden av eftermiddagen/ kvällen med att spela TP framför den öppna brasan... Det är inte helt dumt med regn ibland...

Så, vi lämnade Arthur's pass där det efter regnet börjat snöa istället och tog resten av sträckan på "The tranzalpine" till Greymouth. Från Greymouth fortsatte vi med buss till Franz Joseph.

Just idag har vi varit på en guidad tur kring glaciären Fox glacier och en sjö som kallas Lake Matheson. Vanligtvis har man en underbar vy över Nya Zealands högsta toppar därifrån , men de hade ingen lust att komma fram ur molnen idag. Har lärt mig massvis om glaciärer, nya zealändsk flora och fauna, och om Nya Zealändare idag. Återstår att se hur mycket som finns kvar i huvudet om ett par dagar...

Så efter detta åkte vi upp med buss till Franz Josephs glaciär, promenerade i det som nu blivit till hällregn upp till glaciären och tillbaka...

Efter våra äventyr med hyrbil på de Nya Zealändska slingrande vägarna, som intressant nog får köras på i 100 km/h, bestämde vi oss för att åka buss här på sydön istället för bil. Jag ville också kunna njuta lite av Nya Zelands vackra natur istället för att krampaktigt försöka hålla kontroll över bilen...

Imorgon kliver vi således på bussen igen och åker till Wanaka, Så småningom, om ett par dar, kommer vi till Mt Cook, om allt går väl!

Nytt yrke: Reseledare

Jag inser att jag inte hunnit skriva någonting sedan vi kom till Maui - vilket var en vecka sedan!Det är hektiskt att ha semester! ;)

Vi har i alla fall njutit av sol och stränder, regnskogar och vulkaner, och av att umgås med våra släktingar (min faster Bernice och kusin Evelyn) som mötte upp från Los Angeles. Det kändes både märkligt och lyxigt att få hälsa dem välkomna till Hawaii. Vi hade landat två timmar tidigare så vi kunde ta emot dem då de landade...

I fredags var det dock dags att åka vidare. Via Honolulu flög vi till Auckland, och istället för att vara 12 timmar efter svensk tid, är vi nu 11 timmar före. Trots att flygresan "bara" tog 9 timmar flög vi på fredagen och landade på söndag morgon. Smått förvirrande, sa Bill. Förvirrande sa Bull.

Jag har bytt yrke till reseledare.I går hyrde vi bil, samlade på oss kilovis med reseinformation och försökte landa. Idag har vi bokat tågbiljetter, färjebiljetter, boende för närmaste veckan, flygbiljett från Christchurch tillbaka till Auckland osv... Puh! Jag trodde jag hade semester! Men, jag har fått min dagliga Moccha Frappucino på Starbucks, och ikväll åt vi en god middag i gassande vårsol nere vid kajen. Var tvungen att gnugga mig ett par gånger extra i ögonen innan jag insåg att, ja - solen går motsols...

Imorgon tar vi bilen och styr upp mot Coromandel - en halvö på norra Nya Zealand. "Ett måste!" har vi fått höra, så vi gör som vi blivit tillsagda! (Ibland)

Hawaian sunset

Maui

Idag gjorde vi en skön flygning! Den varade hela 3o minuter... Vi flög från Oahu till Maui idag och på flyplatsen mötte vi släktingar från Los Angeles. Det var roligt att få välkomna dem till Hawaii!

Igår besökt vi Pearl Harbour och "paid our respect"

Idag känns det som om semestern börjat på riktigt med ett underbart dopp i Stilla Havet, fint hotell, härligt sällskap -njuter i fulla drag.

Försöker hålla ordning på vilket språk jag pratar för tillfället vilket inte är helt enkelt. Blandar hej-vilt mellan svenska och engelska och tränar på att bli bättre på att tolka.

Imorgon skall vi ut och göra Maui's vägar osäkra. Med Evelyn bakom ratten och GPS:en inställd så skall det nog gå bra! Märks det att jag är en aning trött? Lite osammanhängande kanske? Jodå, så är det nog. Det är dags att sussa snart. Kan ju inte vara trött när det skall badas, ätas gott, fotograferas, osv... Jag gör väl ingen avundsjuk - det är inte ALLS min mening (not).

Må gott!! Om jag kommer levande ur vulkanen skriver jag ett nytt blogginlägg om ett par dagar!

Hawaiimorgon